Sanny Holm söker filt
- till Skansens handpappersbrukTill Becken-Webbens Redaktion kommer det mail och telefon, ofta med udda frågor. Denna gång var det Sanny Holm som sökte gammal filt från pappersindustrin. Kontaktvägen till Becken-Webben gick via artikelserien om Trasmattor och pappersmassa.
Sanny berättar om en uppväxt i och vid Tumba pappersbruk utanför Stockholm. Sannys fråga till Becken-Webbens läsarna återkommer i slutet av denna artikel.
Tumba är ett anrikt pappersbruk, som sedan 1755 tillverkat papper för svenska sedlar. Detta var långt före den moderna processindustrin, där Hörnefors Sulfitfabrik var en i raden av industrier som etablerades kring förra sekelskiftet.
Tumba pappersbruk är ett svenskt kulturarv. Där finns även ett anrikt museum, som även Skribenten en gång besök och fått prova på hantverket att tillverka papper. En filial till detta museum har även funnits på Skansen i Stockholm. Där levandegörs historiska yrken, men tyvärr har just handpappersbruket på Skansen avstannat. Här kommer Sanny in i bilden.
Bild 1. Sanny Holm till vänster och Georg till höger (se text nedan).
Vi återger den text som Sanny skickade till Redaktionen 2022-04-04, där han berättar sin historia. Sanny skrev på engelska:
I’m a 4th generation papermaker. I started making handmade paper when I was 10 years old at Tumba Bruks museum. I was lucky, at that time Tumba Bruk still had some really skilled hand-papermakers, among them Georg (above, 1902-1997).
Tumba Bruk made handmade paper between 1755 and 1943 (plus a single order in 1951) and for a period Tumba Bruk was Europe’s biggest hand paper mill (with 8 double vats and 3 single vats.)
Tumba Bruk did not only produce various type of security paper but also art paper etc etc, with thousands of varieties + qualities. This big variety in qualities together with tough a quality control system shaped many skilled masters.
Between 1950 and 1975 there where many young boys trained by these masters at the Museum, because of their strong desire for us to continue their traditions into the future.
At the start it was only for fun, then it became more and more interesting. 1982 I had to register a company (Handpappersbruket) due to undertaking some big projects. Since then I have completed many and varied projects, at the start together with my master Georg, who was very sharp minded and active until the age of 93, then later on my own.
Making moulds and deckles as well as watermarks came naturally to me since my father was responsible for watermarks in security paper. Not counting the simple model of mould and deckle, I believe I have made somewhere between 250-300 moulds and deckles, as well as a few hundred thousand sheets of handmade paper, of various kinds.
Now I have taken the step of moving from the big city (Stockholm) to the countryside where I am building a more suitable paper mill with facilities for workshops etc. I will also have much much more space.
Sanny berättar att han flyttat från Stockholm, till Jämtland, närmare bestämt till Kälarne med en gård på landet. Sanny berättade vidare att han har i uppdrag att hjälpa till med att få i gång handpapperstillverkningen på Skansen igen efter en tids avbrott. För detta söker Sanny material och närmare bestämt filt.
För den hantverksmässiga tillverkningen av papper söker Sanny gammaldags vävd filt av ull, ungefär det som användes i de gamla pappersbruken. Vid handpapperstillverkning fångar man upp suspenderade fibrer av lump och trämassa i en form som i botten har ett bronsnät som fångar upp fibrerna medan vattnet passerar tillbaka i badet. Därefter vänder man formen upp och ned och låter det våta pappret falla ned på en filtduk. Dessa dukar med vått papper staplas i en hög och monteras därefter i en press. Vattnet trycks ut åt sidorna, snarare än genom filtduken. För denna teknik behövs en vävd filt som kan hantera vattnet på bra sätt. När papperstillverkningen blev maskinell, användes en liknande duk i det som kallas vira (se bild 2 nedan). Pappersindustrin gick sedermera över till modernare material, vilket kan läsas om via denna länk.
Bild 2. Hörnefors Sulfitfabrik. Gunnar Karlsson ses framför ett viraparti. Söker du mer information, tryck på denna länk.
I artikelserien om Trasmattor och pappersmassa berättades om hur gammal viraduk repades upp för att väva trasmattor av. Denna viraduk finns det kvar av på olika håll, exempelvis på Redaktionen.
Bild 3. En "stuvbit" av virafilt från Hörnefors Sulfitfabrik.
Bild 4. Närbild av virafilt. Garnet är ganska grovt, ca 4-5 mm och passar bra för trasmattor men inte för hantverksmässig tillverkning av papper.
För mången läsare känns orden "papp" och "papper" vara ungefär samma sak. Inte heller Skribenten kan hålla isär begreppen, inte minst i artikelserien som skrevs om Hörnefors Sulfitfabrik. Viraduken i bilder 3-4 är från tillverkningen av sulfitpapp, där sulfitmassan formades till grov papp och som såldes som balar av pappersmassa.
I pappersbruket processades pappersmassan vidare till tunnare papper av olika sort. Pappersmaskinen hade såväl vira som filt, men av finare kvalitet än den i bilderna ovan. Det är den finare sorten av filt som Sanny efterfrågar för handpapperstillverkning.
Bild 5. En fågelkoja för jakt på Mjösjömyren, men anor sedan 1960-talet eller ännu äldre. Idag är konstruktionen av det mer luftiga slaget.
Bild 6. En detaljstudie av duken i bild 5, en tunnare viraduk av vävd ull.
Arkeologiska rester av viraduk eller virafilt i bilder 5-6 är mest sannolikt från Hörnefors Sulfitfabrik och användes kanske i den pappersmaskin som installerades vid mitten av 1900-talet.
Bild 7. Ett foto av Hörnefors Sulfitfabrik, att döma av byggnaderna är det nog från perioden före andra världskriget.
Det som är oturligt för Sannys sökande av lämplig filt är att den typ som ses i bilder 5-6 är ganska ovanlig medan den i bilder 3-4 finns kvar här och där i stugorna. Den senare användes inte bara för trasmattor utan även som markduk. Bybon Åke Gunnarsson berättade att den även användes som isolerande presenning vid transport av varm asfalt till vägbyggen.
Den tunnare sorten av filt fann istället stor användning i byggande av allehanda älgtorn i skogen, i alla fall i Hörneå by. Massor av förmultnade rester av gamla älgtorn har kvar denna filt. I senare byggen användes syntetisk filt som tar längre tid på sig i förmultningsprocessen. Hörnefors Sulfitfabrik lades ned 1982, och då upphörde tillflödet av viraduk och filt. Det ska nämnas att vira och filt slets och byttes varefter den kasserade duken fann användning i bygderna. Den för trasmattor var hårt eftertraktad.
Hur som helst, Sanny berättade att han sökt efter alternativ. Ett av dessa var Försvarsmaktens "fotlappar", dvs en värmande filtduk som man vek runt foten innan man tog på sig kängorna. Denna metod försvann så sent som vid tidigt 1980-tal. Fotlapparna har därefter passerat överskottslagret Ö&B, om de ens gick att sälja? Sanny menar att "Försvarsmaktens fotlappar" ligger närmast den filt han söker för sitt handpapper.
Om någon läsare har gammal filt från vira eller Försvarsmaktens fotlappar i lager, hör av er till Redaktionen. Eller kontakta Sanny. Sanny föreslog att hans kontaktuppgifter läggs ut på nätet:
Sanny Holm
Framste Gård, Hällesjö
227 84498 Kälarne
070-581 80 70
sanny@sanny.se
Ett bidrag till historien om papperstillverkning!
Gunnar Engström, 2022-04-08
Fotnot: I texten ovan finns begreppsförvirring kring orden "viraduk" och "filt". Sanny söker "filt" till sin handpapperstillverkning, och ordet "filt" används mer entydigt i texten efter diskussion med Sanny.
I processindustrin finns en mängd begrepp som är svåra att ha koll på. Beteckningar kan även varierar mellan processmetoder och säkert även "dialektalt". Dessutom kan det förekomma "pappers-slang", dvs förenklade uttryck, exempelvis det som var nedtecknat på foton som togs då Hörnefors Sulfitfabrik lades ned 1982 och som Skribenten fick ta del av i artikelserien om fabriken. Ordet "filtvirapress" sammanfattar det hela ganska bra, ett uttryck som kan läsas mer om på nätet.
Besökare
Hör av dig till Redaktionen om du har något att berätta!
kontakt